madeleinespangberg

Jag har det senaste åren sett mig själv som en stark männsika, men ibland har även jag mina nergångar.

Dagen har varit super duper men ändå känner jag mig enormt missnöjd med mig själv. Så less på att väga över 60kg, vill inte bära runt på detta fettet. Jag har minskat radikalt på mitt godis intag men den som säger att det skall hjälpa går fan i nattmössan. För så fort jag inte tränar eller rör på mig så går jag minsann upp igen.. Så egentilgen skulle jag lika gärna kunna knapra godis konstant för det spelar ändå ingen roll..

Igår köpte jag lösgodis för första gången sedan helgen efter påsk. Sjukt stolt över mig själv. Men nu har jag sådan grym ångest över det så jag vet inte vad.. Varför kan jag inte hitta tillbaka till mig själv?, gillar inte att vara osäker och speciellt inte på mig själv. Dem som känner mig väl vet att jag innan aldrig varit såhär osäker.. Dem senaste dagarna har min osäkerhet tagit ett enormt övertag och jag känner mig besegrad. Gråter mig till sömns och jag känner mig inte nöjd med något jag gör varken på jobb eller hemma..

Varför skriva allt detta i min blogg, det kanske visar en svargar sida av mig än vad alla är vana vid. Men jag är så sjukt less på att bära det inom mig. Vill bara få ur mig alla känslor. Är inte intresserad av stöttande kommentarer om att du är fin som du är osv.. Tyck ni det men det är min kropp jag måste vara nöjd själv annars kommer jag aldrig kunna orka leva i den.. Men frågan är hur.. Jag kan ju fan inte röra på mig hela tiden, även jag måste få chansen att slappna av i soffan.. Skall jag sluta äta mat helt?? nej det vill jag verkligen inte.. Räcker det inte med att jag äter kycklingsallad varenda dag jag jobbar vilket är ca 5 dar i veckan.. Övriga är det ju inte så precis att jag äter pizza utan jag äter vanlig jävla mat..

Så trött på att inte se resultat.. Goddag vassen det är där jag spenderar min sommar..

Tack och hej godnatt!